FÅGEL

Någon nostalgisk sommardag häromåret rensade jag stora kartonger med prylar från baravarabarntiden, och hittade ett papper fullklottrat med fågelnamn tillsammans med en avtecknad större hackespett. Längre ner i bunten låg dagboksbladet med överskriften ”min stora dag”.


970714 natt
Jag låg i sängen när jag hörde ett slag mot rutan i det rummet där mamma och pappa satt och pratade. Pappa gi Det var en fågel som hade flygt på rutan. Pappa gick ut för att se vad det var om fågeln hade dött. när den slåg i rutan. När han kom in igen gick han in på mitt rum och tännde lampan. Jag blev först bländad men när jag kunnde se igen såg jag pappa hålla i en fågel-unge. Jag blev lässen för jag trodde fågelungen hade dött eftersom pappa höll i den. Men där hade jag fel, pappa höll i en liffs levande fågel-unge. Den var bara lite chokad jag tyckte genast om den och smekte den överalt. Jag gick med pappa till trappan när han skulle släppa fågelungen. Pappa sa att det kannce var fågelungens första flygtur. När pappa satte ner den på gräset flög den inte direkt du var antagligen ännu lite chockad så jag tog upp den med mitt finger jag böhövde inte hålla handen över den, den flög ändå inte iväg. Pappa tog kort på ig när jag hade den lilla fågeln på fingret. Det var en liten grönfink. Plötsligt flög den iväg men landade ganska snabt mit i violerna när jag skulle ta loss den därifrån rörde den på sig så den kom loss och flög och satte sig på tröskeln in i huset den kanske tyckte det var varmt där inne men pappa tog bort den där ifrån och dena gången han släppte den flög den iväg och satte sig på ett träd jag klappade i händerna den var inte skadad jag gick in och tvättade händerna sen gick jag och la mig i sängen och somnade. Vilken da!


Jag älskar att det egentligen var en vuxen fågel. Att det inte var en grönfink. Att jag beskrev handtvättandet. Att sista meningen är nittiofem ord lång.
  Nuförtiden har fönsterflugna fåglar ersatts med nätflugna fåglar ute på Nidingen, fortfarande känner jag den där äkta nioåringslyckan av att få hålla levande dun i händerna.